Det lilla russet var livrädd när jag försiktigt började känna igenom honom. Alltför många veterinärer, alltför många sprutor hade gjort honom livrädd för att bli berörd på halsen.
Första 5 minutrarna ställer han sig bakbenen, gör allt för att jag inte ska komma åt. 10 minuter senare börjar den lilla hästen förstå, suckar, sänker huvudet så att nosen nästan når i golvet.
Dagen efter: Russets matte messar ”Jag får klia och gosa hans hals, han visar precis var han vill att jag ska borsta och klia Han har aldrig gjort så här förr, och vi har haft honom i 11 år!”
Det är så man nästan bli religiös…